2020 års Bevarandehus

Det var strax innan julen år 2006.
Gitarrbyggare Johan Gustavsson och hustrun, bibliotekarie Lena Edwall, letade efter en ny bostad i Limhamn. De var bråttom. De hade sålt huset i Klagshamn och det var ont om lediga villor. Huset på Ankarsmedsgatan 14 var dock till salu.

– Det var förskräckligt! Mexitegel och tujor! Med stora baljor av Ölandssten framför husets entré. Hela trädgården var full av tujor.

Ankarsmedsgatan 14 år 2006

Johan Gustavsson tog sig för pannan.

-Men vi gillade läget och tänkte att vi kunde knacka ned mexiteglet och putsa om huset. Men se det gick inte. Den förre ägaren hade tagit ned det yttersta skiktet av bränt tegel, isolerat med mineralull mot det gamla lerstensteglet och murat upp en ny fasad med mexitegel. Så det var bara att göra det bästa möjliga av situationen; putsa om tegelväggarna och slamma med kalk.

Byggt år 1895
Som nybyggt år 1895, hade huset en vitputsad fasad med listverk och profilerade hörn. En dubbeldörr och tidstypiska tvåluftsfönster med spröjs upptill, fullbordade den strama elegansen. Taket var av svart papp med klassiska trekantslister. Till det fina, nybyggda huset flyttade snickare Axel Otto Sandberg med hustru och fyra barn. Markområdet, som var en avstyckad del av gården och skatterusthållshemmanet Hyllie 14, kallades ibland ”Kladden” eftersom tomterna var små.

Ankarsmedsgatan 14 år 1898

När området var nytt, fick gatorna mycket enkla beteckningar. Ankarsmedsgatan hette ursprungligen A-gatan, men fick sitt nuvarande namn år 1927. De närliggande hette B- och C-gatan ändrades till Bagaregatan och Cicelörsgatan. Snickare Sandberg bodde kvar på Ankarsmedsgatan i tjugoett år. Huset beboddes därefter av gjutare, plåtslagare, träarbetare och fosfatarbetare. Limhamns industrier växte.

Nytt papptak
Mycket hade hänt när Johan Gustavsson och hans hustru Lena Edwall tog över hantverkarnas hus på Ankarsmedsgatan 14. Det visade sig exempelvis att 1900-talets tegeltak lagts direkt ovanpå det ursprungliga papptaket.

-Taket var dåligt isolerat och läckte värme. Det luktade illa också.

-Vi bestämde oss för att lägga ett nytt papptak. I samband med det behövde vi utöka volymen för att inreda sovrum. Jag ritade först en frontespis – men den godkändes inte av stadsarkitektkontoret. Då ritade jag och byggde två kupor i stället. Därefter plockade vi bort den gamla pappen, förstärkte takstolen och lade på ett nytt papptak. Det var extra viktigt att papptakets klassiska trekantslister lades rätt så att de kunde mötas i en spets uppe på takåsen.

Den enkla entrédörren från mitten av 1900-talet passade inte heller in i husets stil. Johan Gustavsson beställde en pardörr efter en gammal förebild. När han knackade bort teglet kring den befintliga dörren uppstod ett hål som passade den nya pardörren på millimetern. Eftersom de gamla dörr- och fönsteröppningarna ursprungligen hade försetts med välvda ovankanter (sk rullskifte) såg Johan till att muraren, som han hade anlitat, skar upp ett valv i mexiteglet och samtidigt skalade bort den mexisten som ramade in dörrar och fönster.

Det förhöjda blomsterbänkarna framför huset togs bort och ersattes med kullersten. En ny stentrappa i gammal stil byggdes upp.

Husets insida renoverades i omgångar. Johan ritade en vinkeltrappa mellan våningsplanen, byggde den för egen hand och satte ett litet takfönster ovanför. Det gav ett fint ljusinfall. Han flyttade väggar, lade om golv och byggde ett nytt kök. På husets plus-sida fanns en diskret tillbyggnad – ett förlängt garage med nytt badrum, tvättstuga och sovrum. Hustrun Lena lade ny gatsten framför huset och anlade den nya trädgården. Tujorna rensades bort – sånär som på en – så att ett äldre fruktträd fick ljus och luft. En fin liten lekstuga byggdes som present till barnen.

Nya fönster, nya ägare
Efter tio års renovering var det dags att byta fönster – tvåluftsfönster med vardera två spröjs. Samtidigt hade Johan och Lena fått möjlighet att köpa en gammal gård på Österlen. De hann precis sätta de nya fönstren på plats innan det var dags att flytta igen. År 2016 såldes huset på Ankarsmedsgatan 14 till grannen. Det var Kajsa Sundqvist och hennes man Henrik Sundqvist.

– Vi bodde i huset intill och hade följt deras arbete.

Ankarsmedsgatan 14

Ankarsmedsgatan 14

Berättar Kajsa Sundqvist, som är arkitekt och som varit bollplank inför insättningen av ett ateljéfönster mot trädgården. Nu tog hon hand om de nya fönstren på husets framsida. Hon linoljade dem och flyttade in. Tillsammans med maken, som är byggnadsingenjör, fortsatte hon renoveringen av delar av nedervåningens golv som drabbats av röta samt förlängde siktlinjen genom huset från köket till det renoverade sovrummet på bottenvåningen. De tog helt enkelt upp dörren till sovrummet i tillbyggnaden (det förlängda garaget) så att passagen till huvudbyggnaden blev ljus och fin. Den hade tidigare varit en ganska mörk del av huset.

Ägarbyte igen
År 2019 erbjöds Kajsa och Henrik nya jobb i Stockholm och sålde huset till Frida och Martin Montelin. De föll för charmen med huset.

-De förra ägarna hade gjort ett fint arbete, konstaterar Frida Montelin.
De har tagit fram byggnadens ursprungliga form och utseende. Vi hade aldrig köpt huset som det såg ut före renoveringen.

– Huset är rymligt och praktiskt med sju rum och gott om plats för oss som har tre barn. Flödet fungerar också bra med öppna ytor mellan kök, tv-rum och vardagsrum.
Trädgården är underbar! Frodig och grön med härliga fruktträd, lekstuga och växthus.

/Sammanfattat av Ulla Hårde, ordförande för Bevarandegruppen, Limhamns Miljöförening